Under 1990-talet läste jag nog upp mot 100 böcker om året; biografier, kurslitteratur, romaner och populärvetenskap. Som person är jag inte speciellt rebelliskt lagd men när det kommer till att tänka, läsa och studera vill jag inte lyda order. Detta gjorde min universitetstid lite komplicerad. När jag skulle läsa företagsekonomi och juridik läste jag istället filosofi och historia. Och när jag läste nationalekonomi blev jag intresserad av psykologi och klassisk litteratur. När jag läste statsvetenskap blev jag intresserad av populärlitteratur om astronomi och fysik. Ni förstår. Att hålla sig till ett område var liksom mot min natur.
När det gäller investeringslitteratur började jag läsa denna genre senare. Innan 2002/2003 hade jag inte läst något och läste ej heller affärspress. Men 2002 flyttade vi utomlands, fick bättre jobb (och viktigt: båda fick relevanta jobb) och kunde börja spara. Och därmed uppstod ett behov av att investera detta överskott. Grundplåten till Herr och Fru Riskminimerarens långa portfölj intjänades 2002 - 2007; vi har faktiskt inte tillfört medel till denna portfölj efter 2007. Efter det har vi som trebarnsfamilj med en förhållandevis dyr "expatlivstil" (bland annat flyga hem familjen till Sverige ganska regelbundet) endast kunnat spara en mindre del av våra inkomster; dessa har ägnats renovering och underhåll av ett enklare fritidshus samt till vår korta aktieportfölj (som mer och mer har blivit en lång portfölj av mindre kvalitetsbolag).
I takt med att jag började investera för drygt ett decennium sedan blev t ex Aktiespararen, Affärsvärlden och Privata Affärer en källa till kunskap. Jag började också att läsa Dagens Industri på nätet. På engelska finns the Economist (mitt husorgan, den läste jag dock också under studietiden), FT, WSJ, men också the Atlantic och New Yorker. Investeringsböcker (eller närliggande) som jag läste var allt jag hittade om Buffet (och lite Munger), Lynch, Graham, Fisher, Lefevre, Soros, och senare Marks, Greenwald, Shiller, Taleb (bredare fokus), Hagstrom, Pabra, Spier etc; en del är otroligt bra och tankeväckande, andra mindre välskrivna och innehåller inte så mycket nytt i tankeväg heller.
Det finns en hel del litteratur som är nyttig för investerare som inte direkt har detta fokus t ex biografier om Keynes och texter av Keynes (han förlorade närmast allt han hade på marknaden flera gånger), Poppers texter on naturvetenskaplig metod och om det öppna samhället och dess fiender, Schumpeters "Capitalism, Socialism and Democracy" och texter om och av Kahneman och Tversky.
Charlie Munger pratar ofta om vikten av "Worldy Wisdom" och Buffet läser tidningar och specialtidskrifter flera timmar om dagen (dessutom naturligtvis mängder av rapporter och årsredovisningar). För att bli en lyckad investerare över lång tid måste du nog läsa, läsa och tänka och tänka - innan du gör dina investeringar. Det är bra att kunna bl a lite historia, speciellt ekonomisk historia (ett av mina favoritämnen på universitetet), redovisning, statistik, psykologi, mikroekonomi och vetenskapsteori. Bengt Stillström som grundat investmentbolaget Traction har skrivit och talat om vikten av att läsa skönlitteratur. Och det tror jag också är givande. Många bloggare är mycket duktigare än mig på redovisning (har t o m detta som yrke) och flera är civilingenjörer med stora matematiska färdigheter (även om jag gick teknisk linje på gymnasiet så har jag inga djupare kunskaper där). Om jag har någon edge mot många i marknaden så är det humaniora, beteende/samhällsvetenskap och historia i vid mening. Mycket skönlitteratur behandlar förmögna familjers uppgång och fall, spekulanter och avhandlar människans bristande rationalitet - ja till och med destruktivitet. Filosofi tror jag också kan var mycket fruktbart, världens kanske mest kända aktivistinvesterare Carl Ichan fick t ex pris för sin filosofiuppsats vid Princeton universitetet om empirikerns observationer, erfarenheter och tänkande som källa till sann kunskap.
Jag skulle också vilja uppmuntra till att läsa god kriminallitteratur/spionromaner för investerare. De behandlar ibland vår psykologi på djupet som Patricia Highsmith, John le Carre, Graham Greene, James Ellroy, och George Simenon. I Norden finns flera duktiga författare i genren, även om denna typ av litteratur har blivit en guldgruva för mindre begåvade pennor; exempel på bra texter enligt mig är Arnaldur Indriðason som skriver djuplodande, Leif Davidsens rika trilogi om Rysslands omvandling under 1990-talet och Håkan Nessers första romaner on Van Veeteren är skarpsinniga. Far och dotter Persson har skrivit varsin riktigt bra bok, Malin Person Giloitos "Störst av allt" är ruggigt bra likaså pappa GW Perssons "Mellan sommarens längtan och vinterns köld". Men min favorit i genren i Sverige är nog Jens Lapidus. Snabba Cash och efterföljarna är nydanande och insiktsfulla om människor i dagens Sverige. Han har ett kreativt språk som fångar läsaren. Den bästa företagarbiografin på svenska som jag läst är Per Anderssons fullständigt lysande "Stenbeck - det virtuella bruket". Vad gäller populärvetenskap är Max Tegmarks "Vårt matematiska universum" grymt bra.
Slutligen skulle jag vilja slå ett slag för årsredovisningen. I vår har jag säkert laddat ner 50 - 60 stycken i min bärbara dator. En del läser jag noga (mina större innehav), men de flesta har jag bara ögnat igenom. Visst måste man ta på sig sina kritiska glasögon när man läser dessa; de är partsinlagor med allt mer av färgglada bilder av glada människor . Men om du vill ha kunskap om t ex svensk fastighetsmarknad och inte har läst Castellums utmärkta årsredovisning för 2016 då har du missat något.
Vad tror ni - är läsande övervärderat för investeraren? Klarar man sig bra med mer tekniska kunskaper om redovisning eller t ex vissa typer av nationalekonomi? Eller är omfattande bred läsning, som jag hävdar, fruktbart?
